Grät när hunden skällde på mig

I lördags (30/8) skulle min lille skrutt ha fyllt 3 år så jag skrev det här på Facebook och Instagram "Jag har känt mig lite mer ledsen dom senaste dagarna och jag tror att det beror på att min lille skrutt skulle ha fyllt 3 år idag. Jag saknar honom så mycket, varje dag, och även om det kanske inte syns så är vissa dagar jobbigare än andra. Jag vill bara ha tillbaka min tok, men det går inte.". 

På morgonen stack jag iväg och jobbade och det i sig är rätt jobbigt nu för tiden då tanten jag är hos är väldigt dålig. Jag är livrädd för att komma in och så ligger hon där död. Då i lördags hände en sak som gjorde att jag trodde att hon skulle dö medan jag stod bredvid. Vad gör man liksom? Jag var lite lätt skakig efter det. När jag hade jobbat färdigt cyklade jag hem och när jag var nästan hemma mötte jag ett par som var ute med sin lilla chihuahua. Tyckte den var söt och allt, men när jag passerade den började den skälla och då hände det. Jag började gråta. Inte ett dugg normalt om ni frågar mig. Jag hade lyckats stoppa det när jag kom hem, men när jag pratade med mamma om dagen bröt jag ihop igen. Alltså, jag saknar verkligen Bam så jäkla mycket. Känner mig som något slags psykfall. Börja böla för att en hund skäller liksom. Utseendet påminde inte alls om Bam, hunden jag såg var beige, så jag antar att det var skallet som utlöste allt. Vet faktiskt inte vad jag ska göra, men så här kan jag inte ha det. Vet ju inte från gång till gång när jag ska bryta ihop. Inte speciellt roligt om det händer ute på stan eller i någon affär. 

Jag var och jobbade hos tanten idag också och även om hon fortfarande är väldigt dålig tyckte jag att hon var lite piggare. Men det svänger rätt mycket och helt pigg har hon inte varit på evigheter. Efter jobbet cyklade jag hem och sedan vidare till polisstationen. Hade bokat tid för att fixa nytt leg. På tiden då mitt gamla är över 2 år gammalt, haha. När det var dags att bekräfta längden kände jag mig tvungen att säga att den nog inte stämmer längre. Står 172 centimeter på mitt gamla och jag har länge misstänkt att det inte stämmer. Jag hade rätt. Så rätt. Jag har krympt. 4 centimeter, haha. Det låter kanske inte mycket men jag är liksom bara 30 år (snart 31) så det är nog mer än det borde. Vet inte vad det beror på, men så länge jag inte lider är det inget som behöver kollas upp. Jag får väl gå runt och vara stolt över mina 168 centimeter. 168,1 för att vara exakt ;-) 

Hösten smyger sig på

Häromdagen var jag ute och fotade lite höst. Inte så mycket och kanske egentligen inte höst, men höstkänslan infann sig i alla fall när jag såg det röda och det orangea (orange? haha). Såg även en härlig rosa nyans på blåbärsriset (sista bilden). Riktigt tjusigt! Bären som är, är från liljekonvalj. Fanns hur många som helst så det är synd att man inte kan äta dom. Då hade jag plockat allihop.

 

DIY magnetic mouse trap clips/holders

Här kommer min senaste video som är en pysselvideo. Klicka här för att börja prenumerera på mig på youtube. Jag tänkte försöka med varannan pyssel och varannan bakning (eller något annat ätbart). Så gjorde jag ett tag och på så vis gör man alla lika nöjda. Får se hur länge jag klarar av det bara. Det är lite så att det är lättare att stå i köket, men vi får se...
 
Här kommer i alla fall dagens video :-) 
 
Och så några bilder.

Går kanske för långt nu

I ett par av mina tidigare inlägg har jag visat lite av hur jag har inrett sovrummet nu inför hösten. Idag när jag var i affären letade jag efter en speciell sak, men jag kunde tyvärr inte hitta det. Det var en slags tranbärsgodis. Istället hittade jag dom här chipsen som jag tyckte verkade intressanta. Jag kommer dock inte kunna äta dom än för jag har problem med att äta för tillfället på grund av mina trasiga tänder, så tills det har fixat sig får påsarna stå som höstdekoration på skrivbordet. Färgerna kan ju inte bli bättre så varför inte liksom. Går jag kanske lite för långt nu? Haha. Någon av mina läsare som har provat dom här chipsen? 

Sommarkväll i kohagen

Här kommer några bilder som jag tog den 19 juli när min äldsta lillebror var på besök. Han, jag och min andra lillebror tog en promenad till kohagen som ligger här i närheten. Jag har ju blivit jagad x antal gången där så jag tyckte att det var dags för mina bröder att få känna adrenalinet pumpa. När vi hittade flocken verkade det först inte som att han (är ju bara en som är galen och jagar en) var speciellt sugen på att leka, men han bara lurade oss. Vi stod där och tittade på honom. Jag satt och fotade lite medan han minskade avståndet mellan oss väldigt sakta. Han låtsades vara ointresserad, käkade lite löv och så för att helt plötsligt bara rusa mot oss. Så det blev till att lägga benen på ryggen och hoppa upp på närmsta stenmur. Lurig rackare det där! 
 
 
Och ett par bilder från golfbanan.
 

Plockar fram hösten

Det är väl runt en månad tills hösten officiellt är här, men visst gör vädret att det känns som att den kommer tidigare? Det blåser och regnar och vissa dagar känns luften faktiskt lite högre och klarare. Jag längtar så tills världen förvandlas till en enda stor färgpalett. Jag längtar tills man kan gå ut och andas in den friska höstluften och höra löven prassla under fötterna. Nu tänder jag i och för sig ljus dagligen (ljusnörd, haha), men jag längtar efter mörka höstkvällar så att ljusen kan nå sin fulla mysfaktor. När man går på stan står det skyltar överallt med texten "höstnytt" eller "höstens nyheter". Höst. Säg det! Hör ni att ordet höst skriker mys? Stickade tröjor. Halsdukar. Sol på en blå himmel med den allra friskaste luften i lungorna. Den där härliga färgpaletten som jag skrev om tidigare. Mörker. Tända ljus. Varm choklad. Regn mot fönsterrutan och vindar som gör att man oroar sig för om fönsterna ska hålla eller inte. Hösten, för min del får du gärna komma imorgon. Välkommen! 

Börjat inreda sovrummet med lite höstigare färger. Bort med alla pastellsaker och in med lite mer höst. Fler bilder kommer imorgon. 

Fluffbollen Rocco

Nu när jag inte har Bam håller jag på att bli galen. Jag saknar att ha hund så himla mycket. Ibland lånar jag mammas golden Rocco och går en liten sväng, han bor ju trots allt i samma hem som jag, haha. Men han orkar inte så mycket och haltar till och från. Bam hade i och för sig också problem att gå långt på grund av smärta, men han klarade mer än Rocco i alla fall. Jag hoppas att min nästa hund kommer vara en frisk sak som hänger med på härliga skogspromenader oavsett väder. För ja, det kommer bli en ny hund. Så småningom. 

Fluffbollen Rocco. 

Nutella balls with sprinkles, pearl sugar and coconut

 
Idag tog jag mig tid att filma lite. Det blev inte något superavancerat, men det kan väl vara skönt att slippa det ibland? Jag brukar i och för sig aldrig göra så svåra saker, men det här är verkligen hur lätt som helst. Jag hittade receptet här och tänkte att det måste jag prova. Nutella är ju så gott! Hittills är det bara jag som har smakat dom här hemma och jag tyckte att dom var goda, men jag hade velat ha mer nutellasmak. Jag vet inte inte om det beror på mina smaklökar, men jag tyckte inte att man kände att det var nutella i. Men dom var ändå väldigt goda, så klart. Här kommer videon.
  

Regn, doftljus och youtubeplanering

Det blir visst inte så mycket bloggande nu. Igen. Men den här gången beror det mest på att jag har jobbat mycket och varit väldigt trött på dagarna. Hade ett par dagar då jag var ruskigt yr också och eftersom jag skulle jobba låg jag mest och hoppades att det skulle gå över. Det gjorde det ju inte direkt, men det gick bra ändå. Berodde antagligen på lågt blodtryck. Det blir så ibland. Ibland rätt ofta. Det är lite jobbigt men vad ska man göra. Bara att gunga med, haha. 


Ikväll är en sådan där lugn och mysig kväll. Det regnar ute (eller gjorde i alla fall förut, nu vet jag inte) och jag har tänt lite doftljus. Jag älskar verkligen doftljus! Ni skulle se min samling. Eller kanske inte, haha. Den är nog större än den borde vara och jag har inga planer på att sluta. Ser jag ett doftljus, eller mer känner, som faller mig i smaken köper jag det. Punkt. Finns inget bättre. Ibland kostar det dock lite för mycket och då tvingar min plånbok mig att avstå. Men det är helt klart den bästa presenten till mig. Det senaste tillskottet slår allt hittills. Jag har i och för sig inte tänt det än, men doften är så himla ljuvlig så det finns inte. Min favoritblomma som påminner om en tid som kommer om några månader. Vinter. Jul. Jag pratar om hyacint. Alltså ni skulle känna! Jag borde tända det bara för att se om det doftar lika underbart då för om det gör det måste jag tömma hela butiken på just den sorten. Flera gånger om dagen öppnar jag locket och drar in den magiska doften. Ja, jag har kanske problem haha men det får ni leva med. 


Under sommaren har min youtubekanal varit lite seg och jag tror egentligen inte att jag har något bra svar på varför. När det kommer till pysseldelen vet jag att det beror på pengar, för sådana saker kan kosta rätt mycket. Och jag har inte jobbat så mycket i sommar. Jag tror också att det handlar en del om planering, så ikväll sitter jag och planerar. Det gjorde jag i höstas och då lyckades jag till och med göra två videor i veckan. Under en väldigt kort tid men ändå. Målet är väl en video i veckan och det ska ju inte vara så svårt. Jag börjar ju dessutom jobba mycket i oktober (skrev väl om det sist jag skrev?) och då känns det som att en ordentligt planering är på sin plats.