Förgätmigej lilla kärleksmums

Sol på himlen även idag, men som alla andra dagar är även den här soliga dagen väldigt kall och blåsig. Dagar som den här får mig att fundera. Kommer sommaren att bli kall? Eller kommer det vända snart? Varje år är det likadant. Det känns som att våren aldrig ska komma. Men varje år händer ett mirakel och våren kommer. Det gör även sommaren, så det är bara att vänta. 

Jag vet inte vad ni har för er medan ni väntar, men jag städar. Eller jag har gjort det idag i alla fall. Och så gjorde jag en plåt med kärleksmums. Mums. Jag brukar bara göra med kokos för det är det bästa, men för att tillgodose allas smaklökar la jag även valnötter och strössel nu. Jag lyckades verkligen med kakan idag. Fluffig och alldeles perfekt blev den. Helt perfekt. 

På den kalla och blåsiga, men soliga, promenaden med Bam hittade jag dom här söta små blommorna. Förgätmigej. Namnet kommer tydligen kommer från tyskans "vergissmeinnicht" som betyder glöm mig inte. Eller något i den stilen. Ja-a då, här på den här bloggen läser vi inte bara strunt, vi lär oss saker också. Om jag gifter mig, med någon annan än mig själv, får jag nog ha några sådana i min blomruska för förr bar visst kvinnorna ofta förgätmigej som ett tecken på trohet och evig kärlek. Tillåt mig kräkas, haha. 

Inte klippt mig på ett år - plötsligt händer det

I april förra året gick jag till frisören. Det var lite så där impulsivt. Ett helt år sedan. Tiden går. Under några veckors tid nu har jag pratat om att jag måste klippa mig, men eftersom det var uppklippt var det inte så lätt att fixa det hemma och därför har jag struntat i det. Att lägga pengar på frisör är inte något jag prioriterar. Men det har känts tråkigt i topparna. Så imorse tog jag tag i det och ringde en frisör i Lindsdal som jag hade skrivit till tidigare om pris, för jag vill gärna betala så lite som möjligt. Förra året gav jag nästan 500 kronor och då var det ingen rabatt trots att hon som klippte inte ens hade gått färdigt sin utbildning.

Jag fick en tid redan idag så det blev till att äta och sedan cykla iväg. Visade upp en bild på hur jag ville ha det, på ett ungefär. Det kan ju aldrig bli som på någon annan. Tjejen som klippte hade jobbat i två år men räknades som elev då hon inte hade gjort gesällprovet än, så därför blev det ännu billigare än det priset jag först fick. 320 kronor fick jag ge (390 annars). Hon var duktig och noggrann och om jag ska klippa mig fler gånger kommer jag nog göra det där. Jag berättade att det var ett år sedan jag klippte mig, haha. Det är ju så klart inte det optimala, men med tanke på att det hade gått så lång tid tyckte hon att mitt hår var i väldigt bra skick. 

Jag är nöjd med resultatet även om det är ovant. Lugg har jag försökt mig på några gånger i mitt liv men då bara en tunnare. Nu är den inte jättetjock men ändå tjockare och den vill inte riktigt ligga som den ska. Den delar sig på grund av benan och en virvel som jag tydligen har, så det kunde ta några veckor innan håret hade vant sig. Om det ens gör det. 

Här kommer ett par bilder och ja, jag ser lite sur ut men det beror på att jag inte tycker om att vara med på bild. Håret är fortfarande i samma färg, det ser bara ljusare ut på bilden men jag skulle mer än gärna vara ljusare än jag är nu. 

Städa städa varje fredag och så varje annandag påsk

Har ni haft en bra påsk? Firar man ens påsken nu för tiden? Jag vet inte om vi någonsin har gjort det. Jag vet att vi alltid fick påskägg och så, men har det varit mer? Jag minns faktiskt inte alls hur vi gjorde när jag var liten. Farmor ringde i lördags och önskade glad påsk och då kom vi in lite på det här med påskfirande. Hon och pappa hade varit ute och ätit och det var typ julbord. Varför är det så att man äter ihjäl sig vid vissa högtider? Påsk. Jul. Midsommar. Thanksgiving, om man bor där det firas. Mat, mat, mat. Och godis och andra onyttigheter. Vi kanske borde "fira" fastan lite mer istället. 

Idag har jag jobbat lite. Det blev gardintvättning och garderobsstädning. Bland annat. Maskrosorna har börjat komma. Många ser ogräs. Jag ser något vackert. Tänk en hel gräsmatta full med gula maskrosor. Sommar! Finns en fotbollsplan i närheten som blir rätt så gul och det är lika tråkigt varje gång gräsmattan klipps. Man blir ju så lycklig av att se dom små blommorna. Dom lyser upp världen. När jag var liten och red i ett stall någonstans utanför Nybro fanns det som en äng och den var alltid överfull med maskrosor. Vi brukade gå dit och göra kransar. Maskroskransar. 


En skrutt i vårskogen - naturen är magisk

Några härliga bilder på Bam bland alla vårens vitsippor. Det är hur vackert som helst där ute nu så sitt inte inne och missa allt för det är över innan man hinner blinka. Men innan ni går kan ni ju titta på mina bilder, som alla är tagna med mobilen. 

Och en bild utan Bam. 

Just one evil bulle

Jag känner inte för att skriva, men känner att jag ändå måste göra något här på bloggen så att jag inte tappar alla nya läsare. Så här kommer ett litet inlägg med bilder och lite text från veckan som har gått. 

Det var fint väder men jag skulle jobba så det gick inte att njuta av det. Typiskt!

Det fanns frukt på jobbet. Jag funderade mest över var påskgodiset befann sig. 

Men det fanns bullar. Som visade sig vara väldigt ondskefulla. Rätt som det var när jag åt en gick min ena trasiga tand sönder ännu mer. Jag svor en vända och nu är det ännu lite mer besvärligt att äta, men jag har inte ont. Peppar peppar (tror inte på sådana där saker, men ändå haha). Loka crush måste jag verkligen rekommendera. Hallon på första plats och päron på andra. Citronen rekommenderar jag inte alls. Usch och fy så hemsk den var. 

På ett annat jobb klippte jag gräset med en ny gräsklippare. Jag fick även trimma, så senare på kvällen när jag skulle jobba var armarna rätt döda. För att inte tala om igår, stendöda! Jag verkligen hatar att använda trimmern, men det vet väl alla som har läst min blogg ett tag. 

Tanten har påskpyntat lite. Jag tog in ris för ett par veckor sedan och nu har det börjat slå ut. Äggen är tydligen köpta i Prag. Ifall någon undrar. 


Nu är det påsk så glad påsk på er. Mamma gav mig lite gott. 


Och till middag fick vi smörgåstårta. 

Och av grannen fick vi scones. Hon hade bakat och så gick hon runt och delade ut det till grannarna och önskade glad påsk. Trevligt, men ändå lite märkligt kan jag tycka, haha. 

Ja just det, på vägen till jobbet igår såg jag en fin liten svan som var på promenad i blåsten. Fy sjutton var det blåste. Jag hade motvind till stan och jag är seriös när jag säger att ibland stod jag still. Tog i för kung och fosterland men det gick inte att ta sig framåt. Åh Kalmar, ljuvliga kuststad där vindarna aldrig sviker. Hade som tur var medvind när jag skulle hem. 

När djuret inte blir som det ska - veterinärbesöket

I torsdags kväll fick jag mail från min veterinär som undrade om jag ville komma dagen efter, alltså igår, och eftersom jag inte hade något annat för mig gick det bra. Eftersom Bam är en hund som blir åksjuk var det inte bara att ta en vanlig liten väska utan jag fick packa ryggsäcken för att få plats med allt. Var väldigt noga med att göra det lite i smyg så att han inte skulle se. Handduk, bajspåsar (att samla upp kräket i, haha) och hans pärm med alla viktiga papper. Ovanpå ryggsäcken la jag hans filt som han skulle sitta på under resans gång och det var ju ett misstag att göra så. Anledningen till att jag inte la ner den var att jag ville komma åt den snabbt, men tyvärr såg han filten och förstod direkt att han skulle med. Så fram tills det att vi skulle åka låg han mest och skakade och var inte alls på humör. Trots det gick det väldigt lätt att koppla honom. Vi kom lite tidigare till hållplatsen och eftersom det regnade och var allmänt kallt fick han filten om sig och sedan satt han där och spanade efter den hemska bussen. 

Vi kom rätt mycket för tidigt till veterinären, men hellre det. Man vet aldrig med bussarna här i stan, om dom ska vara i tid eller inte, så det gäller att vara ute i god tid om man ska på möte eller något annat viktigt. Medan vi väntade vägde jag honom (7 kg) och han har faktiskt hållit vikten hela året. Efter kastreringen gick han upp ett kilo, men inte mer. Jag försöker dock få ner honom till 6,5 och det tyckte veterinären verkade som en bra vikt så nu när vi kan börja motionera ska jag ta tag i det på allvar. Han går ju inte gärna ut när det är kallt, blött och blåsigt så nu får man passa på under den bra tiden på året. Det är ju inte mycket som ska bort så det borde egentligen inte vara så svårt. Att han äter färskfoder var bara positivt (håller vikten bättre bland annat). 

Vi fick komma in tidigare och då pratade vi om hans knäproblem. När han var typ 10 månader fick han diagnosen patellaluxation (juni 2012 finns ett inlägg om det besöket) och till och från verkar han ha väldigt ont så jag ville diskutera det. Jag berättade hur jag tränar honom, bland annat att jag har byggt cavaletti och sytt en benmanschett. Sedan var det dags att klämma och känna på hans lilla knä och det var lite roligt. Hon glömde titta vilket knä det gällde så hon skulle se om hon kände det. Hon kände att han var jämnt musklad vilket han absolut inte var förut, så det är ju bra. Vänster knä kändes stabilt och höger kändes svullet och jag tänkte "herregud, är han dålig på båda benen nu?!". Hon frågade om det var höger ben och jag sa nej, att det är det vänstra han fick diagnosen på. Hon stod där och tryckte och hade sig, men det gjorde ingen skillnad. Höger var svullet och vänster stabilt. Bam var jätteduktig och stod stilla hela tiden. Utom när hon klämde mer på höger ben för då lyfte han det lite för att komma undan. När hon slutade var han nog lite öm för han började klänga något fruktansvärt på mig, precis som han gör när vi går för långa promenader. 

Svullnaden kunde bero på att han har överbelastat höger sida på grund av smärta på vänster. Ibland går han till exempel snett och trampar under sig med höger bakben, för att avlasta vänstersidan. När det blir så får han gå på min högra sida och då går han mer normalt. Det är lite knep och knåp med att få allt att bli bra, men hon tyckte att jag hade gjort ett bra jobb så det är bara att fortsätta som jag har gjort. Utöka promenaderna också så han går ner i vikt. Jag har varit lite försiktig med att gå längre än 40 minuter åt gången eftersom han får ont då och jag har inte vetat hur mycket jag ska eller kan pusha honom, men tydligen måste man tvinga honom när det blir jobbigt. Man märker dagen efter om det har blivit för mycket.

Bam tyckte inte att det var så roligt att vara hos veterinären. 

Eftersom han har perioder med mer smärta fick vi utskrivet smärtstillande. Jag vet inte om jag har skrivit om det, men jag har provat att ge honom det tidigare och då har han blivit en mycket piggare och gladare hund så det känns skönt att vi fick det. Han ska ju inte behöva gå och ha ont och en operation är inte aktuellt. När knäproblemet var färdigdiskuterat var det dags för en spruta och när han vaccinerades när han var ett år blev han dålig av vaccinet. Han kräktes och läpparna svullnade upp och blev röda. Väldigt ovanligt nu för tiden tydligen, hon hade bara varit med om ett fall tidigare och den hade reagerat med klåda har jag för mig. Inkontinensen tog jag också upp (den har en annan veterinär på en annan klinik hand om) och det tyckte hon var konstigt att det kom så snabbt och på en hane som det inte är speciellt vanligt på. Så man kan verkligen säga att jag har otur med min hund, haha. Han fick smaska på lite köttgodis medan hon satte sprutan och han märkte det inte ens. Efteråt stod vi och pratade ännu mer om hans knä och andra saker, för att se om det kom någon snabb reaktion på vaccinet men det gjorde det inte. Inte senare på kvällen heller så det var riktigt skönt. 

Ja, det var väl i stora drag vad som hände. Vi var där i över en timme så jag kan omöjligt skriva allt. Kommer inte ens ihåg allt, haha. Innan jag avslutar inlägget måste jag bara berätta vad som hände när jag gick till bussen. Det kunde ha gått riktigt illa, men som tur var gjorde det inte det. Vi skulle gå över i en korsning med trafikljus. Halvvägs över vägen kommer halsbandet flygandes i kopplet (flexi) och på mindre än en sekund fattar jag att Bam är lös. Mitt i vägen. Jag glömde att jag lossade halsbandet ett hål hos veterinären så det åkte av. Tänk om det hade kommit en traktor. Han är rädd för dom. Eller en buss. Han jagar liksom bussar. Usch, det kunde som sagt ha gått riktigt illa men han gick så fint där bakom mig så jag kunde koppla honom direkt. 

Vilken lycka

Åh, jag måste berätta vad som hände idag. När jag kom till djursjukhuset kikade jag in genom fönsterna som är innan man kommer fram till dörren. Det är alltså fönster till väntrummet/receptionen som man passerar så det var inte så att jag tittade in i ett behandlingsrum eller så, haha. Och där på vågen stod världens finaste hund. En ljus irländsk varghund. Alltså jag dog nästan! Det är min drömhund och en vacker dag kommer jag äga en. Gick in och ställde mig och tittade på den. Psycho, ja visst! Haha. Så stor. Och fin. Och stor. Och snäll. Och stor. Riktigt stor. Det var en hane också vilket var bra för jag har aldrig riktigt träffat en varghund så det kan ju vara bra att ha gjort det innan jag släpar hem en. Jo, jag har förresten träffat en när jag var liten och det var då jag bestämde mig för att jag ville ha en sådan någon gång i mitt liv. Har sett på håll så klart, men det är ju inte som att se en schäfer eller chihuahua som alla har. Det är rätt ovanligt att springa på varghundar, så nu när jag hade chansen var jag ju tvungen att klappa den. Vilken lycka! Jag tänker fortfarande på det och det är väl 6 timmar sedan eller något, haha. Jag glömde nästan varför jag var där men jag fick ett recept och eftersom det var inkontinensmedicin behövdes inget besök. Skönt. Vet liksom inte vad dom skulle ha kollat i så fall, haha. Han läcker ju inte på kommando precis. 

När jag väntade på bussen till stan kom en snubbe och plockade ner snöpinnar och jag såg att jag måste köpa nya skor. Det har jag vetat ett tag, men det är nog verkligen ett måste nu. 


I stan fick jag plötsligt en jäkla huvudvärk som inte försvann trots fika. Vet inte vad det berodde på, men när jag var halvvägs hem bara försvann det. 





Idag bryr jag mig mindre

Torsdag och solen håller sig borta även idag. Det regnar inte men det kommer säkert. Jag ska in till stan idag och eftersom min idiotiska cykel fick punktering igår får jag ta bussen. Tänker dock gå hem. Jag tycker att det kostar alldeles för mycket att åka buss när det handlar om dom kortare sträckorna. Typ bara inom stan. Ska fixa lite hos veterinären också, med Bams medicin och så. Väntar även svar från min andra veterinär. Hon är helt omöjlig att nå via telefon så man kan även boka tid via mail och det är nu tre dagar sedan jag skrev. Alltså är hon rätt svår att nå den vägen också. 

Kvällsträning igår. 

Det får bli en sådan där slapp dag idag. Jag orkar seriöst inte bry mig. Inte för att jag någonsin gör det, men jag brukar i alla fall försöka klä mig hyfsat när jag träffar folk (för deras skull, dom flesta bryr ju sig tyvärr om hur man ser ut). Men idag blir det mjukisbyxor och till det en kass hy. Jag tänker skriva ett inlägg om min hy snart för jag har slutat med glutenfritt och när jag gjorde det kom alla problem tillbaka. Men mer om det vid ett senare tillfälle.

Bam visade vid 22 igår att han behövde gå ut. Jag tänkte att han kanske kunde hålla sig en timme till så jag började träna honom. Först pilatesbollen och sedan trick. En stund senare, mitt i ett trick, ställde han sig och kissade. Han var så nödig att han inte ens lyfte på benet. Han slutade inte heller när jag sa nej så det var bara att låta honom kissa färdigt och sedan glatt torka, haha. Det hela var ju mitt fel. Han visade att han behövde gå ut och jag vet att han inte kan hålla sig några längre stunder när han gör det. Då är det liksom bara att avbryta det man håller på med och springa ut. När man såg pölen efteråt förstår man att det inte gick att hålla på längre. Världens största pöl. Försökte ta kort på den, men det var inte det lättaste. 

Nu ska jag borsta tänderna och sedan bär det av mot stan.