Gamla och djur lider

Länge sedan jag skrev lite så jag får väl göra det nu. Har massa bilder på datorn som jag ska lägga upp här, men vem orkar sitta vid datorn när det är så varmt som det är nu? Inte jag i alla fall. Fast det hade kanske varit bättre att sitta där än att vara ute och gå som jag gör istället. Jag tycker att det börjar bli lite väl jobbigt med den här värmen. Jag dricker för dåligt och det börjar märkas. Lite mer normal temperatur skulle inte skada. I alla fall ett tag så man hinner hämta sig. 

Idag är det två veckor sedan Bam avlivades. Jag saknar honom hur mycket som helst. Första veckan kunde jag inte sitta still. Så fort jag hade en sekund över tänkte jag på honom och det var riktigt jobbigt. Det är så klart fortfarande jobbigt och jag pratar bara om honom ibland med mamma och Kevin. Vill inte prata med någon annan om det. Inte än. Undrar hur han hade mått nu dom här veckorna som det har varit så varmt. Han mådde ju dåligt bara det var 20 grader typ så det här hade nog dödat honom. Seriöst alltså, jag tror faktiskt inte att han hade klarat av det. Rocco vill knappt gå längre. En snigel susar lätt förbi honom när vi är ute, så det blir bara väldigt korta rundor med honom och in i duschen direkt när man kommer in. Och på tal om att gå ut. Jag tycker inte om det. Får en stor klump i magen varje gång jag måste gå ut med Rocco. Varför? Jo, jag har ju inte Bam längre så jag är livrädd för att möta en granne som undrar var han är. Jag hade hoppats att mamma skulle möta dom när hon är ute, men nej. Är 16 lägenheter här och av dom är det två stycken på vår våning som jag tror skulle fråga. Dom andra skiter nog i vilket. Jag hoppas att jag aldrig möter dom. Kul att behöva stå där och böla inför dom. Det gjorde i och för sig tanten som avlivade sin gamla hund för ett tag sedan, men det var mer en stilla snyftning. När jag sätter igång är det inte vackert! 

I fredags ringde tanten som jag städar hos. Hon sa att jag behövde komma onsdag eller torsdag den här veckan för att klippa gräset, men eftersom hon inte kunde se vädret så långt fram sa hon att hon skulle ringa på måndag (igår alltså). Ingen telefon har ringt. Inte idag heller, så framåt eftermiddagen bestämde jag mig för att ringa. Jag menar, det kan ju vara bra att veta om jag ska jobba imorgon eller inte. Men hon svarade inte. Har ringt flera gånger vid olika tidpunkter, men det bara piper. Kanske har värmen tagit hårt på henne. Gamla och djur lider verkligen när det är så här och är dom då inte friska till att börja med kan det gå illa. Så hon har kanske gjort en repris på förra sommaren när hon helt plötsligt inte hörde av sig som hon sa och jag fick trackasserar halva Lindsdal (inte riktigt men det kändes så) för att få reda på var hon hade tagit vägen. Då låg hon på sjukhuset i över två månader. Jag ska försöka ringa imorgon också och svarar hon inte då heller får jag väl anta att jag inte ska jobba på torsdag heller. Tur att hemtjänsten kommer till henne nu så jag slipper vara orolig över att hon ligger död och ingen vet något.

Just nu. 

I kohagen med mina bröder

Förra helgen var Jocke på besök här så jag lurade iväg honom och Kevin på en promenad i kvällssolen. Himla härligt ljus på kvällen ju. Vi mötte den lekfulla kossan (tjuren) som jag har skrivit om ett par gånger tidigare. Den var inte mindre lekfull den här gången, så vi fick lägga benen på ryggen ett par gånger, haha. Den tjocka kossan hade även fått en söt liten kalv.
 
Här kommer några av bilderna från den kvällen. Fler kommer när jag känner att jag orkar. 
 

In memory of my beloved dog Bam

 
Jag gjorde denna video till minnet av min hund som gick bort förra veckan. Det är en ganska lång video, men jag kunde inte välja bland alla söta bilder och videoklipp som jag har på honom. Jag saknar honom så mycket, men jag vet att han är på en bra plats nu. En plats utan smärta och lidande.
 

Hitta fasanhönan

Det är inte ofta man ser några roliga djur här. Det är för det mesta skata, kråka och fiskmås och hur roligt är det. Ibland dyker det upp ett rådjur eller en ekorre (alltid när man inte har en kamera med sig). Sist när jag var på landet och promenerade hade jag kameran med mig och då trampade jag nästan på en snok som låg där jag inte såg den. Jag såg den först när den slingrade sig ner mellan stenarna. Alltså blev det ingen bild på den. Lite längre upp på den vägen hörde jag något som påminde om en höna. Tittade upp på stenmuren och där vandrade en fasanhöna. Här ser ni den bilden som jag tog.
 
När man väl ser något lite mer intressant går det åt skogen. Jag hade inte en chans att få en bra bild på den på grund av all skit som var framför. Jag antar att ni inte ens ser var den är, så jag har varit snäll och ritat ut på ett ungefär. Jag hann ta en bild och sedan hoppade hon ner bakom muren. Om inte allt det hade varit i vägen hade jag kunnat få bra bilder för jag stod så nära. Typiskt!

Sista andetaget


Nu har min lille skrutt tagit sitt sista andetag. Idag fick han somna in. Jag är så ledsen och det gör så ont. Det har absolut inte varit ett lätt beslut och det är inget som jag har beslutat nyligen. Han har bara blivit sämre och sämre, både fysiskt och psykiskt. Dom glada dagarna har blivit färre och mellan raseriutbrotten har han legat och varit apatisk. Han har tydligt visat att han inte mår bra och till slut kommer man till en punkt då det inte längre är hållbart och man måste ta ett beslut. Hur svårt det än är. Han är den som betyder allra mest men när inget hjälper kan man inte vara egoistisk. Hans välmående måste gå före allt. Även om det innebär att mina tårar aldrig slutar rinna och att mitt hjärta går sönder tusen gånger om. Nu slipper han ångesten, som har funnits hos honom hela livet, och smärtan, som även den säkert har funnits stora delar av hans liv. Veterinären som avlivade sa att det syntes på honom att han mådde dåligt psykiskt och det gör att det känns lite lättare, jag har inte haft fel. Jag kommer att sakna honom som fan, men nu har han det bra. Min lille skrutt. 

Till dom som jag kommer träffa vill jag säga; prata inte om Bam. Prata bara om honom om/när jag själv tar upp det. Undrar ni något får ni ta det här, via sms eller något annat, men inte när vi träffas. Tack! 

Vår sista morgonpromenad. 

Bullbak en regnig söndag

Bam vaknade vid halv 6, men jag tyckte som vanligt att det var en väldigt dum tid att gå ut på så jag ignorerade honom och då hoppade han upp i sängen igen och sov till 7. Då var himlen öppen men det var lika bra att gå ut eftersom han redan hade varit vaken en gång. Tryckte upp dörren där nere och då upptäckte Bam att det regnade så det blev tvärstopp, haha. Fick tvinga ut honom och han gick så långt in i häcken som han bara kunde för att slippa bli blöt. När han hade kissat gick vi in och la oss igen och sov till halv 10. 


När vi vaknade igen var det fortfarande dålig väder så jag och mamma började dagen med att baka bullar. Dom står på andra jäsningen nu. Ska även göra drömmar senare och någon gång under dagen kommer tydligen Jocke och hans familj hit.