När man måste ta farväl

Idag kom dagen som alla djurägare fasar för. Dagen då man måste ta ett beslut. Idag gällde det Rocco, mammas golden på 11 år. Under det senaste året har han haft besvär med sina leder i bakbenen, särskilt i det ena. Ibland har det varit mindre, så pass att man bara sett det om man vetat om det och riktigt ansträngt sig för att se. Och ibland har det varit värre och dom gångerna har han haft svårt för att gå och resa sig. För det mesta har det varit hanterbart och hyfsat stabilt. Han har fått smärtstillande, antiinflammatorisk och en del kosttillskott för att hjälpa men idag gick det inte längre, så mamma tog beslutet att låta honom somna in.

Det är förstås väldigt tråkigt och det kommer bli tomt här hemma utan den stora nallen som pälsar ner hela lägenheten bara sekunder efter att man har storstädat, men jag är inte jätteledsen ändå. Det låter kanske hårt men ta det på rätt sätt. Det här har varit väntat. Jag har ställt mig in på det under väldigt lång tid. Han var gammal. Han var sjuk. Självklart är jag ledsen men inte som när jag var tvungen att ta bort Bam till exempel. Eller när jag sålde Alfie och med honom var jag nog mest ledsen för att jag misstänkte hur det skulle bli efteråt. Rädd liksom. Nu är jag mest lättad över att Rocco slipper ha ont. Nu kan han leka med alla dom djuren som vi har haft tillsammans med han. Nu kan han leka utan smärta. För trots smärta har lek alltid varit något han har hängt med på. Och nu kan han göra det. Utan problem. Vila i frid!

Kommentarer :

#1: JUNITJEJ

Åh, jag beklagar verkligen sorgen! Min Yambo (som är en hovawart) har också ledbesvär. Han är nu 11,5 år och jag bävar för den dag han inte orkar längre.

Svar: Tack! Det är det negativa med djur, att man en dag måste ta beslutet. Och inte vänjer man sig heller utan det är lika jobbigt varje gång. Hoppas du får ha kvar Yambo några år till :)
Lynn

skriven

Kommentera inlägget här :