Förminskade drömmar

Saga ska få ett syskon. En liten varghundsbror. Dom flesta som läser min blogg vet ju om det, men en varghund ska det bli. Irländsk varghund. Finns ju ganska många varghundsraser. Eller många och många, men det verkar ha dykt upp fler dom senaste åren. Min dröm ska äntligen bli verklighet. 

Här någonstans ligger han.
När jag var 10 år mötte jag för första gången en irländsk varghund på stan i Nybro, där jag bodde då. Då bestämde jag mig att en vacker dag ska jag också äga en. Ett möte och jag var helt såld. Åren gick och jag tror att jag glömde bort det emellanåt. Min första hund var nämligen en jack russell. Min andra hund var en blandras (chihuahua,mops och papillon) och nu har jag ju Saga som är en chihuahua. Men tankarna på varg dök upp till och från men började seriöst för kanske 2,5 år sedan när jag mötte en på djurkliniken här i stan. Då hade jag Bam (blandrasen) och det skulle vara han, jag och en varg. Jag började leta kennel. Tyvärr fick ju Bam avlivas och Saga kom in i mitt liv några månader senare. Min bästa lilla ängel. Jag var fortfarande inne på en varghund men jag behövde en Saga i mitt liv redan då. Ett tag var jag övertygad om att det bara skulle vara hon och jag. Ingen varg. För ibland blir det inte som man tänkt sig. Saker som man inte kan styra över händer. Men så en vacker dag ändrades allt och det började se ljust ut. När man nästan alltid har otur vågar man inte riktigt vara glad. Hittills har det gått bra men det kan vända. Man vet aldrig. Men något som har varit väldigt långt bort närmar sig. En dag i taget. Och snart kommer han att flytta hem till oss. Håll tummarna för att det går bra hela vägen. 

En sak som jag tycker är lite tråkig är att många inte tycker att jag ska göra det här. Jag har bland annat fått frågan vad jag ska med en så stor och ful hund till. Jag har funderat rätt mycket på det dom senaste dagarna och jag har kommit fram till att det är tråkigt att människor inte kan glädjas åt andra. Vad är så svårt med det? Frågar jag andra vad dom ska med barn till? Ny bil? Hus? Resor? Nej. Det är deras drömmar som dom förverkligar och det är jag glad över. Alla borde någon gång i livet få uppleva det. En dröm som blir sann. Jag har till exempel valt bort barn. Det är ingen dröm för mig och har aldrig varit. Lika länge som jag har velat ha varghund har jag inte velat ha barn. Jag bestämde mig för det redan när jag var liten. Jag är 32 år nu och har aldrig någonsin tvekat på det. Aldrig. Och inte ens den drömmen (om man nu kan kalla det för dröm) har folk svårt att acceptera. Varför är mina val mindre "värda" än alla andras? Varför måste dom förminskas? Egentligen bryr jag mig inte vad andra tycker men det är ändå lite tråkigt. För varför ska inte jag få förverkliga mina drömmar? Alla andra gör ju det hela tiden. 

Kommentarer :

#1: Ingrid Svensson

Vad trist att en del ska vara så missundsamma.. Jag känner också den attityden.. Barn och hus är liksom mer värt än hund och kanske något annat.. Men kör på. Det är huvudsaken att du fortsätter bli glad för andras skull och lever ditt liv. Det får man tillbaka sen! 😄

skriven

Kommentera inlägget här :