Det krävs tusen vackra ord

Jag har läst en bok. Det krävs tusen vackra ord. Den skulle kunna vara skriven av mig. Till mig. Om mig. På ett sätt. Men på ett annat sätt inte. Bitvis hade jag världens ångest när jag läste. Ledsen. Arg. Bitvis var jag glad och lätt som en fjäder. Tänk att kunna skriva på ett sätt som får läsaren att känna så. Ett sätt som fångar läsaren. På ett lätt sätt. Min bok ligger på is. Men jag har allt färdigt. Den kan inte bli lika bra. För en bok som aldrig blir färdig kan inte vara bra. Något att tänka på så här i natten.

Kommentera inlägget här :