Den som väntar på något gott...

För snart två år sedan bestämde jag mig för att köpa irländsk varghund. Eller det bestämde jag ju mig för redan för typ 22 år sedan, men det var först nu, många år senare, som det skulle kunna bli verklighet. Det skulle vara jag, Bam och varghunden. Bam fick tyvärr inte vara med på den resan och trots att jag saknar honom så det gör ont vissa dagar vet jag att han har det bra nu när han slipper smärta och ångest. Det var ett dumt beslut att ta. Alltså att ha en till hund med honom. Det hade aldrig fungerat. Han hade mått för dåligt av det. Nu hann det ju inte bli så. Han fick avsluta sitt liv och vargen drar ut på att bli ett. Liv alltså. Men med på resan har jag istället min söta ängel. Min fluffiga ängel Saga. Jag vet att hon inte kommer vara överförtjust i att det kommer en ny hund, men hon kommer inte må dåligt av det. Jag tror och hoppas att hon kommer bli lika bra kompis med den som hon är med Rocco. Men först måste hon visa den vem som bestämmer. Hon kommer ju trots allt vara storasyster, haha. 
Det är en lång väntan på den där varghunden och många tycker ju att jag ska byta kennel på grund av lite olika anledningar. Det tänker jag inte göra. Jag har kollat runt på alla andra kennlar men jag har inte fastnat för någon annan. Jag gillar både Elin och hennes hundar, har ju träffat dom många, många gånger, och det är viktigare för mig än att köpa en hund snabbt. Jag kan vänta. Har jag väntat i ungefär två tredjedelar av mitt liv kommer jag inte dö av att vänta lite till. Självklart är det inte roligt att behöva vänta så här, men det är så livet är. Allt kan inte hända så fort man vill att det ska göra det. 

Förra året när jag mådde väldigt dåligt tänkte jag då och då att det kanske inte är meningen att jag ska ha en varghund. Jag var rätt negativ. Jag kan vara väldigt negativ. Allt som händer och inte händer kanske gör det för att visa att det här är fel. Du gör ett misstag, ungefär. Men jag har nästan aldrig tänkt så innan trots alla motgångar jag varit med om så det var nog bara för att jag inte mådde bra. Jag mår bra nu. Bättre i alla fall. Psykiskt alltså. Men då började jag i alla fall kika runt på lite andra raser. Jag hittade en del intressanta. Kommer dock inte skriva ut någon av dom här. Det finns vissa som vet om en eller två av raserna och det räcker så. Det är hundar som jag kommer att skaffa någon gång i livet. Och det är hundar där man kan få vänta. Ibland väldigt länge vad jag har förstått det som. Men eftersom jag redan är van vid att vänta kommer inte det bli några problem. Den som väntar på något gott... Eller hur? 

Kommentera inlägget här :