Smärtfri bortsprungen valp

Här ligger jag och nyser. Och nyser. Och nyser. Och... nästan nyser. Fasen vad jag hatar att nysa och ännu mer hatar jag att nästan nysa. Man ligger där och flämtar som en idiot. Men ingen nysning kommer. Kan lätt ligga och nästan nysa i fem minuter. Jag har alltså gått och blivit förkyld. Jag har ont i halsen, snorar och ja... nyser och nästan nyser. 

Igår såg jag på Facebook att en shetland sheepdogvalp hade försvunnit och den bor i mitt område. Jag och mamma gick en runda med hundarna för att se om vi kunde hitta den och sedan gick jag och Kevin ut en sväng med ficklampor, men ingen liten hund. Det var många som var ute och letade och många stannade för att fråga om vi hade sett den. Stackars lilla hund. Och stackars familj. Jag hade varit helt förstörd om det hade varit Saga. När jag och mamma gick ut sista gången höll dom fortfarande på att leta. Jag hade svårt för att somna i natt. Låg bara och tänkte på valpen. Var han höll hus. Om han var varm. Skadad. Levande. Så hemskt! 

Jag vaknade tidigt så jag tog med Saga på en längre promenad än vi brukar ta innan frukost. Men ingen valp. Inga observationer hade gjorts heller vilket bara gjorde det ännu svårare att veta var man skulle hålla utkik. Gick hem och åt frukost lite snabbt innan jag begav mig ut igen. Den här gången utan Saga. Eftersom jag är sjuk orkade jag inte så mycket som jag ville. Jag hade helst velat vara ute och leta tills det var dags att åka till jobbet, men det var bara att inse att kroppen inte ville som jag. Så jag fick gå hem. Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde. Höll mig uppdatera på Facebook och precis när jag skulle till jobbet stod det att han var hittad. Så himla skönt! Han hittades däråt där jag gick men eftersom jag inte orkade fick jag vända och gå hem. Tänk om jag bara hade varit frisk. Då kunde han kanske ha hittats tidigare. Men vilken tur att han slapp tillbringa ytterligare en natt ute i kylan. Det var så underbart att se hur alla engagerade sig. Det har nog aldrig varit så mycket människor och bilar i rörelse här ute men det gav resultat. Ibland är internet bra! 

Mitt i allt det här upptäckte jag att jag inte har ont i magen idag. Det är evigheter sedan det var så. Jag minns inte ens när det hände senast. Måste ha varit förra våren. Det gör ont om jag är där och trycker men det behöver jag ju inte göra. Men den där värken som alltid är där, mer eller mindre, är borta. Idag. Imorgon kanske den är tillbaka, men idag har jag i alla fall sluppit den. Riktigt skönt att slippa nu när jag nyser så eftersom varje nysning gör det ännu värre i vanliga fall. 

Byrums raukar och fossiler

Idag kom Jocke förbi för han och Kevin skulle hitta på något. Jocke planerade att åka till Byrums raukar på Öland så jag bjöd in mig själv trots att jag har världens jäkla mensvärk. Det var så fint väder och jag är sällan eller aldrig ute på äventyr så jag ville verkligen inte stanna hemma. Jag älskar att vara ute och se saker så när chansen finns måste jag ta den. Käkade lite fler tabletter innan det bar av. 

När vi kom dit var det mest "eh, är det här allt?" för det såg inte alls ut som på bilderna man sett. Men när vi började gå blev det mer och mer. Vi såg dock inga fossiler först, men när vi väl hade sett en öppnades en hel värld av fossiler. Så himla häftigt. Jag hade med mig systemkameran men den fick stanna i bilen. Dels för att jag kände att jag inte orkade bära runt på den i mitt tillstånd, eller vad man nu ska kalla det, och dels för att det var isigt och halt på stenarna. Tänk om jag hade halkat och tappat den i vattnet. Vilken mardröm. Men mobilen tar inte så dåliga bilder så den använde jag flitigt. Här kommer några av alla bilder. På bild nr 2 ser man Blå jungfrun långt där borta. Där var jag en gång. På klassresa. För typ 20 år sedan, haha. Jag känner mig lika gammal som fossilerna. 
Jocke ser den första fossilen så det var bara att klättra ner och hoppa över. 
Det blev visst väldigt många bilder, haha. Men jag har fler. Det var så svårt att låta bli att fota något så gammalt.

Subluxation SI-lederna

Igår var det dags för Saga att besöka kiropraktorn. Jag och Kevin åkte ner till min blivande uppfödare där han skulle vara. Han bor egentligen ganska nära mig så jag hade inte behövt åka så långt men det är alltid trevligt att träffa varghundarna. Och ja, så klart även ägaren till dom. 

Saga var jätteduktig trots att hon tyckte att det var läskigt. Dels att en främling skulle tafsa på henne men också för att stötvågsmaskinen smattrar. Först fick hon springa och visa upp sig. Då drog hon åt höger så han sa att det satt på vänster sida. Den sidan som jag har tyckt att hon rör sig lite konstigt på emellanåt. Det nämnde jag dock inte i förväg för jag ville se vad han sa. Även att han är seriös och så tycker jag att man kan ta det lite lugnt med alla eventuella symtom som man själv har märkt av. Så lätt för dom annars att "veta" var felet sitter. Så om man vet om ett problem själv kan det vara bra att typ testa lite. Inte vara så ledande liksom. 

Sedan klämde och kände han lite på henne. Mellan frambenen var det grejer (ja jag och återberätta alltså haha men det stod inte rätt till där i alla fall) och så var det precis som han trodde, bak. Enligt pappret subluxation på båda SI-lederna. Så Saga fick lite laser och även en omgång stötvågor innan vi la henne ner så han kunde fixa till henne där bak. Det gick tillbaka mjukt och fint. Efter det var det dags att visa upp henne igen och då sprang hon rakt. Gick väldigt fort att gå igenom henne men så är hon ju också väldigt liten. Är glad att jag bestämde mig för att besöka honom för om min hund behöver hjälp är det klart att hon ska få det. Nu slipper hon gå med smärtor som låsningar så klart ger, även om det inte alltid syns.

Här kommer en liten text om låsningar som jag har sammanställt med hjälp av uppfödaren, info som jag fått och hittat på internet. 

Låsningar är bekymmer som på sikt kan leda till belastningsskador. 9 av 10 hundar går runt med låsningar i SI-lederna och bäckenrotation. Det är inget som syns på röntgen och det är inte alltid vi ser det med blotta ögat. Det är inget sjukligt eller ärftligt utan något som uppkommer i samband med träning, lek med andra hundar, att dom går omkull osv och det kan bli skadligt om hunden går med låsningar länge. 
Att hunden har god funktion i leder, muskler och nervsystem är avgörande för dess hälsa och välbefinnande. Nedsatt funktion leder inte sällan till komplikationer som skapar försämrade rörelsemönster, överbelastningsbesvär och smärta.

Du kanske har lagt märke till att hunden rör sig osymmetriskt, inte har tillräcklig kraft i bakbenen vid hopp, att muskulaturen är mer spänd på ena sidan, att hunden verkar ha ont när den rör sig. Detta är endast några av alla de symtom som kan visa sig vid dysfunktion i rörelseorganen.

Exempel på vanliga besvär hos hund som kan ha sin orsak i dysfunktion i leder och muskler:
* Okoordinerat, asymmetriskt rörelsemönster
* Orena rörelser i en viss gångart
* Stelhet och smärta vid rörelse
* Förkortad steglängd (bakben eller framben)
* Hälta
* Förändrad hållning
* Försämrad uthållighet och prestation
* Svårighet att gå i trappor
* Svårighet att hoppa in i bil
* Minskad muskelmassa
* Svårt att resa sig upp eller lägga sig ner
* Vill inte bli klappad längre
* Förändrat beteende (rädsla, aggressivitet mm)
* Går passgång, skyll inte ifrån er på att hunden går pass för den är lat, trött, bekväm mm. Hundar har skritt, trav och galopp som sina gångarter
* Ställer bakbenen under sig
* Drar mycket i koppel/gör utfall 
* Fransyska ben
* Ställer bakbenen utåtvridna från kroppen
* Hundar som är svåra att få upp i vikt eller hundar som är svåra att få ner i vikt, kan ha låsningar
* Exem, klåda
* Fäller päls, mjällig
* Magproblem 
* Äter dåligt (en hund är väldigt sällan kräsen, äter en hund dåligt beror det oftast på att något är fel - låsningar, allergi mm)

Detta är endast några av alla symtom som kan visa sig vid dysfunktion i rörelseorganen. Listan kan göras lång.
Varför får dom låsningar? En aktiv hund som rör sig får detta. Och så klart även en hund som har det väldigt illa och är misskött med allt vad det innebär. Men aktiva hundar som håller på med till exempel agility, hundar som hoppar och springer med tvära vändningar får någon gång låsningar. Bollkastning till exempel är rena mardrömmen, både fysiskt och psykiskt. 

Det är inte ovanligt att exempelvis lydnadshundar som går och tittar upp på sin förare får obalans i leder och muskler i nacken medan rörelseinskränkning i skulder- och armbågsleder är mer vanligt hos agilityhundar. På samma vis kan du hitta aktivitetsrelaterade rörelseinskränkningar hos många andra arbetande hundar som exempelvis draghundar, vallhundar, skyddshundar och även hos utställningshundar. Brist på uppvärmning och stretch i samband med träning, dålig kondition, övervikt, ryck i koppel, hårt underlag, felaktiga halsband är andra faktorer som påverkar hundens hälsa negativt.
Att i förebyggande syfte låta en kiropraktor undersöka din hund är en god investering för att hålla din hund skadefri och i god fysisk form. När leder, muskler och nervsystemet samarbetar minskar risken för överbelastningsskador.

Några bilder på Saga. Man ser att hon tyckte att det var läskigt men hon stod och låg still. Det gick mycket bättre än jag trodde att det skulle göra. På kvällen mådde hon lite dåligt till och från men det kunde tydligen vara efterdyningar då enzymerna i magen påverkas av låsningarna. Kanske att Sagas magkatarr kan bli bättre nu. Hoppas, hoppas!