Barn är framtiden

Idag var jag tvungen att åka till affären för att fixa fler ingredienser till videon som jag började på igår. Mikrofonen som jag använde bestämde sig för att sluta fungera efter några klipp så jag fick göra om ett par av dom. Tur att jag upptäckte det i tid så att jag inte spelade in hela videon. Visst, då hade jag fått ha musik som jag brukar ha men jag la över 3 timmar på bara filmningen så det hade varit extremt tråkigt om allt material hade fått gå till något annat än det jag hade tänkt från början. Men det löste sig så idag filmade jag om dom delarna och började sedan redigera och det tar också en hel evighet jämfört med hur lång tid det brukar ta. Filmningen tog som sagt över tre timmar och det brukar ta kanske max en beroende på vad jag gör. Redigera brukar gå rätt fort men inte den här gången. Efter några timmar gav jag upp. Jag ska fortsätta imorgon. Är nästan färdig så imorgon kommer videon upp, både här och på min youtubekanal. Jag hoppas att videon blir uppskattad men jag misstänker att det inte kommer bli så. Positiva Lynn, haha. Men man kan aldrig veta. Folk har sagt att dom vill se pyssel men det är nästan alltid dom som får minst antal visningar. Jag har inga stora tittarsiffror, tyvärr, men lite skillnad är det mellan ätbart och pyssel. Ni som ser mina videor får gärna sprida dom och min kanal om ni gillar det ni ser. Ni får även komma med förslag på vad ni skulle vilja se. Det är det som har hänt nu med den här nya videon. En tittare föreslog en sak och jag bestämde mig för att tillgodose önskemålet även att det är något som ligger lite utanför det jag vanligtvis gör. Ett steg utanför eller så ;-) men jag är inte omöjlig. Det enda jag har lite svårt för är att vara framför kameran men vem vet, det kanske ändras.

Nu svävade jag iväg här. Jag skulle egentligen skriva om min bussresa till affären, haha. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det som jag kommer skriva. Det finns inte direkt någon poäng men jag vill ändå skriva det. När jag åkte hem satt det en söt liten pojke i en vagn framför mig och jag blev så ledsen när jag såg honom. Där satt han och var helt omedveten om vilken rutten värld han lever i. Lyckliga han. Inga bekymmer. Bara så oskyldig. Jag hoppas att han förblir det. Att ingen vuxen (eller barn när han blir äldre) förstör honom. Förstör hans chans till att förbättra världen. Barn är framtiden och dom ska byggas upp. Inte förstöras.

Kommentera inlägget här :