Vi gick och la oss och man hörde hur det smällde och hade sig utanför fönstret. Kikade ut och där flög byggmaterial över hela gatan. Kors och tvärs. Den här stormen kom inte som en överraskning så jag förstår inte varför dom inte hade försökt säkra grejerna. Stora frigolitblock for fram överallt och det gör dom liksom när det bara är den vanliga vinden som vi brukar ha här. Så jag vet inte riktigt hur dom tänkte. Jag försökte sova. Det var omöjligt. Och det blev inte lättare.
Efter ett tag kände jag hur sängen skakade. Jag trodde att jag inbillade mig. Att jag hade legat och blivit yr för det var ungefär så det kändes. Som när man är riktigt yr och blundar men allt blir bara värre då. Det gick ett tag och det lät som att vindstyrkan bara ökade. Då kände jag det igen och det var verkligt. Sängen skakade. På riktigt. Det var faktiskt lite läskigt. Låg där och kände det här en stund innan jag gick upp och kollade läget på gatan. Stängsel och stora skyltar runt byggområdet hade vält. Grejer låg över hela vägen och längs med elområdets stängsel samlades frigolitblocken.
Klockan blev två. Tre. Fyra. Jag kunde verkligen inte somna. Mamma snarkade i rummet bredvid och jag kunde inte förstå det. Eller jo, hon tar ju tabletter och somnar men ändå. Det var ju inte en liten lätt sommarbris som svepte förbi precis. Jag läste på Facebook att folk som bor i äldre hyreshus och villor var oroliga. Det lät som att taken skulle flyga av. I början av allt det här kände jag mig trygg. Vårt hus byggdes för bara sex år sedan (det var färdigt då) så det borde kunna stå emot tänkte jag. Men när sängen började skaka tänkte jag om. När en kraftig storm drar in kan man nog aldrig vara riktigt säker.
Jag somnade så småningom. Vaknade och huset stod kvar. Killarna som bygger husen på andra sidan gatan har gått runt och samlat in materialet som har varit på vift och när jag var ute med Saga gick en runt och försökte hålla ordning på det som flyger runt nu. För det blåser fortfarande. Mycket. Men mindre än i natt. Mötte en granne när jag kom in. Jag sa att till och med sängen hade skakat. Hon sa att hon inte ens hade hört stormen.