Gekås - inget för mig

X antal gånger blev jag lovad en resa till Ullared förra året. Lika många gånger blev det inte av. Mellan första och typ tredje gången gav jag upp tanken och bestämde mig för att inte åka ut till människorna i fråga förrän resan blivit av. Det är snart 8 månader sedan jag var där sist. Jag håller vad jag lovar, haha. Jag förstår att saker kan komma i vägen, det gjorde det första gången. Men då kan man säga det "vi har inga pengar" och så bestämmer man inget mer förrän typ veckan innan. Istället för att bara prata massa strunt. Så nu tog jag saken i egna händer. Jag och Kevin åkte dit i lördags. 

Frukost på vägen. 

Varma mackor, haha. 
Jag har hela tiden tänkt att jag kommer bli besviken, att det inte alls kommer vara så sjukt billigt som varenda människa påstår. Jag tror att dom som åker dit inbillar sig att det är billigt, för det är ju så det "ska" vara, men i det stora hela går det att få dom flesta sakerna för samma pris i den staden där man bor. Det smidiga är väl kanske att allt finns under samma tak på Gekås. 

Värmde fötterna emellanåt. Skönt. 

När vi kom dit parkerade vi, besökte en toalett och sedan gick vi in. Där står vi, i mitten. 

Det var inte alls så mycket folk som man ser på TV, men så är det ju inte heller högsäsong nu. Tack och lov. Så folket hade jag inget problem med. Bara dom som flyttade in i dom redan trånga gångarna. Vi började på djuravdelningen och där på ett ställe gick det inte ens att komma förbi. Man borde kunna ha organiserat allt lite bättre tycker jag. Ja, det tyckte Kevin också. Letade efter kläder/täcke till Saga, men det fanns mest till stora hundar. Hittade bara ett enda täcke i Sagas längd så det tog jag och hoppades att det inte skulle vara för stort runt bröstkorgen. Det passade så här bra. Och hon kliver bara ur det när hon går på lite mer kuperad mark så det är bra. 

Vi plockade på oss lite saker och gick sedan till kassorna där det inte var någon kö alls. Vi blev färdiga rätt fort eftersom vi inte tittade på allt. Var jättemånga gångar som vi struntade i. Jag hade en liten lapp med mig där jag hade skrivit upp saker som jag skulle kolla efter, men jag hoppade över det. När vi var färdiga där gick vi in i några av dom andra butikerna som finns på området och där fanns lite fina saker men jag blev snål och köpte inget. 

Jag tog en konstig bild för att visa att vi faktiskt varit där och sedan körde vi till Värnamo och åt innan vi fortsatte hem.

På vägen såg vi tre älgar. Två av dom fastnade på bild. 

I Växjö stannade vi för kisspaus och där fanns kanske världens minsta toastol, haha. 

Det var den dagen. Vi lämnade lägenheten klockan 7, fixade lite med bilen, tankade och så. En kvart senare var vi på väg hem. Vid 18 var vi hemma igen. Kommer jag åka till Ullared fler gånger? Nej. Älgarna var det bästa på hela resan. Allt annat var bara blä. 

Saga fick lite leksaker. Eller ja, väskan är till henne. Bollen är mer passande till min kommande hund. Köpte en likadan till uppfödaren som jag ska ge när vi träffas nästa gång. Jag och Kevin ska köra ner någon helg snart. 

Sagas nya täcke

Passade rätt bra. Bara hoppas att hon kan gå i det utan att dra in frambenen som hon har en förmåga att göra. 199 kronor på Gekås. Fanns jättemycket täcke till stora hundar men det här var det enda som jag hittade till smått. Lite dåligt tycker jag men jag är glad att det fanns något som passade.

Baksidan av det gulliga

Det här är gulligt, eller hur? 
 
Jag är en av alla dom som tycker det. Ibland petar tungan bara ut lite grann och ibland så mycket som på bilden. Hon kan sitta och titta på en, med tungan helt inne i munnen, och rätt som det är bara kör hon ut den så mycket hon bara kan. Supercharmigt och man får sig alltid ett gott skratt. Men det är tyvärr inte bara gulligt och roligt. Det finns en liten baksida med det. 

Jag vill börja med att säga att jag inte anklagar någon. Så klart. Uppfödaren har gjort allt som hon ska och jag var väldigt noga med att kolla upp saker och ting innan jag köpte Saga. Vissa saker hade jag dock ingen aning om och det är väl som man brukar säga, att man lär sig av sina misstag och man lär så länge man lever. Saga är absolut inget misstag och jag ångrar inte att jag köpte henne för hon är den bästa hunden som finns, men ibland blir det ändå att man tänker en hel del och med tanke på att hon faktiskt har problem är det inte så konstigt att tankarna ibland drar iväg lite väl. Men som sagt, jag anklagar ingen för det kan man inte göra. Ibland blir det bara annorlunda. Hur noga man än är när man väljer att avla.
 
Min förra hund, Bam, utvecklade ett litet underbett. Det var nästan väntat eftersom hans mamma har ett rejält underbett. Men hans var litet så det var inget som han led av och allt var frid och fröjd. Ja, på den fronten i alla fall. Han hade ju så många andra problem som jag inte tänker gå in på här och nu. Finns att läsa i arkivet för den som är intresserad. Bland annat i juli förra året. Men jag tar upp honom nu för att när jag pratade med Sagas uppfödare första gången pratade hon ju så klart om Sagas överbett och då berättade jag om Bams underbett. Hon sa då något i stil med att hundar med underbett är dom som får problem. Och här står jag nu med en hund som kanske kommer få leva med endast två huggtänder och lite andra besvär. Jag vet inte än.
 
I Sagas besiktningspapper står det att hon har ett måttligt överbett, vilket innebär att det inte är så stort. När jag var och tittade på henne tänkte jag att det såg lite mer än måttligt ut, men eftersom jag inte är veterinär vet jag inte var dom olika gränserna går och litade då på veterinärens ord. Det står även att canintänderna (huggtänderna) inte hade kommit fram helt så det var omöjligt att bedömma om det skulle medföra ett allvarligare bettfel. Det fanns en chans att bettet skulle rätta sig så pass att det inte medför något framtida problem. 
 
 
När det var dags för 12 veckorsvaccinationen pratade jag lite med veterinären om överbettet och hon sa direkt att det inte alls var måttligt utan var mer åt det kraftiga hållet. Det fanns ingen chans att det skulle rätta till sig så pass att det inte skulle bli några problem. Okej? Två veterinärer med två olika sätt att se på det. Det hade alltså inte hjälpt om jag själv hade varit veterinär? Okej, det var bara att gilla läget och ha koll på dom där tänderna. Veterinären sa att käkarna växer i otakt så först växer till exempel den övre, den undre, den övre och så vidare tills hunden är färdig så med största sannolikhet skulle bettet endast bli värre. Jag har även läst på lite olika forum om att det finns veterinären som säger att bettfel växer bort och då har många uppfödare svarat att dom som säger det har ingen koll. Chansen är väldigt liten och är bettfelet där redan vid så ung ålder kommer det alltid att finnas där. Så bara för att en veterinär säger en sak betyder det inte att det är sant.
 
Saga började sätta i halsen nästan direkt efter att jag hade köpt henne och enligt uppfödaren gjorde hon aldrig det där. Jag har dock för mig att hon gjorde det när jag var där, men det kan ju ha varit en engångsföreteelse. Eller inte. Vad vet man. Mamma pratade i alla fall med djurkliniken om det när hon var där med katten och då trodde dom att det berodde på tandbyte. Jag fick mixa maten med vatten eftersom hon satte i halsen så illa att hon började vingla (hon sprang alltid och gömde sig under saker så det var svårt att få tag på henne). Hon kunde för sjutton ha dött! Tänderna byttes och jag började ge maten i hela kulor igen och dom är så små att jag inte för mitt liv kan förstå hur hon kan sätta dom i halsen. Men hon är alltid under uppsyn. Hon får aldrig äta något utan att vi står precis bredvid.
 
Nu började även ett annat problem dyka upp och det var att vattnet som hon drack kom upp i nosen på henne. Alltså via munnen/halsen. Andnöd och bubbel i nosen en bra stund och jag tänkte att det här kan inte vara normalt, så en tid bokades hos veterinären. Jag hade läst att det är vanligt att chihuahua har trång nos och även trångt svalg. Ja, trånga luftvägar helt enkelt. Jag hittade en artikel som en veterinär skrivit där det bland annat står att man inte ska vifta bort eventuella symtom med bortförklaringar som att det är "chihuahuasnörvel". Saga, och hennes mamma har jag fått veta, har det här "snörvlet" när dom blir glada. När jag kommer hem från jobbet snörvlar Saga så mycket att hon inte får luft. Hon kan inte andas genom nosen så jag måste försöka få henne lugn och så håller jag lite för nosen på henne för att tvinga henne att andas genom munnen istället. Ja, ni hör ju själva. Låter det normalt? Nej, jag tycker inte det. 
 
 
Så kom vi då till veterinären som började titta på tänderna och det visade sig att hon inte bara har ett överbett utan hela underkäken är smalare än den borde vara. Utöver det är hennes tunga för lång, vilket förklarar varför den i stort sett alltid är utanför munnen. När vi var där för ungeför en månad sedan hade hennes nya huggtänder fortfarande inte börjat komma, men han förklarade hur han ville att dom skulle komma och vad som skulle hända beroende på var dom nya kom. Om dom i underkäken kom på insidan av dom nya fanns risken att dom skulle gå upp i gommen och gör dom det för mycket blir det sår. Det man kan göra då är att antingen fila ner dom eller dra bort dom. Det bästa är att dra dom. Kul. Tänderna har kommit upp nu, men det är bara i överkäken som valptänderna har ramlat. Där nere sitter dom kvar och dom nya har tyvärr kommit på insidan av dom gamla. Det verkar inte som att dom är lösa så jag kontaktade veterinären och frågade när han tycker att jag ska komma igen, för det bestämde vi att jag skulle göra då när jag var där, och han tyckte att jag kunde vänta en månad ungefär men att jag ska ha koll så tänderna inte går upp i gommen. I dagsläget är dom nya tänderna lika långa som valptänderna och som det ser ut kommer dom gå upp i gommen, men jag vet ju inte hur långa dom kommer bli så det är bara att vänta och se. 
 
Vad sa veterinären om att hon sätter mat i halsen och får upp vatten i nosen? Det kan bero på gomseglet, och hennes långa tunga. Chihuahua kan, tydligen, ha förstorat/slappt gomsegel och då blir det något knas där bak. Han ritade upp och förklarade och med tanke på hennes långa tunga blir det som något slags lock där bak, eller hur man ska förklara det. Det man kan göra då är att förminska gomseglet, men jag vet inte så mycket om det än eftersom man inte kan undersöka utan att söva eller ge hunden lugnande och eftersom tänderna inte var färdiga när vi var där kunde vi vänta med det. Det är ju alltid en risk att söva så kan man slå ihop undersökningarna/operationerna är det bra. Så nu är det bara att vänta och jag tänker att det är min vanliga tur som slår till. Jag var så noga med allt (ja, allt som jag visste att man skulle vara noga med) och så blir det så här. Kan jag inte bara få en frisk och normal hund någon gång? Måste det alltid vara något? Nästa gång kanske...

 
Hej då från mig och Saga med supertungan, haha.