Inga lösa hundar och en längtan

Såg precis en artikel om att man riskerar böter på 1000 kronor om man inte hindrar hunden från att springa lös, från och med imorgon. Nu lär väl inte polisen precis överanstränga sig när det gäller den saken eftersom det finns bra mycket viktigare saker som dom kan ägna sig åt, men en lag är en lag och den ska följas. Visserligen är det många som laddar ner trots att det är olagligt, men det här handlar om att hunden kan skada ett annat djur om den springer fritt. Vet många som kommer åka dit om det nu visar sig att polisen tar det här på allvar. Varje år gäller samma sak, 1 mars till 20 augusti ska hunden hållas som att den vore kopplad och det innebär i praktiken max ett par meter från ägaren. Jag tycker att hunden ska få springa av sig då och då för det är inte naturligt för den att gå kopplad hela tiden, men samtidigt är det viktigt att den inte skrämmer eller skadar några vilda djur och deras ungar. Om man har en trädgård kan man vara där och ha hunden lös, och om man bor i en stad med rastgård är det ett bra alternativ. Många påstår att dom har bra pli på sin hund, att den aldrig skulle sticka efter ett annat djur, men om haren bara skuttar upp på tillräckligt nära håll kommer det vara svårt för 99% av hundarna att hålla sig. Lusten att jaga tar över och helt plötsligt är man av med hunden som säkert kommer jaga livet ur den stackars haren. Står då lilla polisen där och ser allt kommer man bli 1000 kronor fattigare. Plus eventuella avgifter på det som hunden förstör på vägen. Dessutom kan hunden själv skada sig, bli påkörd och så vidare, och då kostar det antingen pengar eller livet på djuret. Så om man tänker efter, är det verkligen värt att släppa hunden? 
 
Ikväll blir det sista skivan av Skilda världar volym 9 och imorgon kommer Nova, hon ska sova här till på söndag. Den andra lilla råttan får man väl träffa nästa gång när han döps eller något. Prioritering var det, ja. Rätt som det är tar livet slut. Vilket underbart väder det har varit idag förresten. Verkligen toppen! Hade inte ens jacka på mig när jag var ute och tränade med Bam, fast i och för sig är den tröjan som en jacka för den är alldeles pälsfodrad. Höll på att svettas ihjäl, men träningen gick bra och då spelar det ju ingen roll om jag dör av värmeslag, haha. Jag gick bort till grannområdet för där brukar det alltid vara människor och hundar ute, men inte idag. När vi har kommit en bit ska jag åka till stan och träna honom, men man ska inte stressa fram något. Vi mötte hur som helst två hundar (eller fyra, men den ena var en grupp på tre och den andra var ensam) och dom mötena gick fint. Jag såg hundarna före Bam och kunde gå en bit åt sidan så att vi inte skulle gå precis bredvid dom. Det jag har i tankarna är att börja på långt avstånd och sedan minska när han är mogen för det. När vi hade gått åt sidan gjorde vi några övningar medan hundarna passerade och trots att Bam såg dom var det mig han fokuserade mest på. Inga utfall eller skall alls utan han tittade bara på dom. När vi mötte människor stannade jag för det mesta bara och då vänder han och sätter sig framför mig, så där blev det inte heller några skall idag. När vi var nästan hemma spände han upp sig (och då blir han väldigt ståtlig, men det är fan inte rätt haha) och satte igång att tokskälla och jag försökte se vad det var han skällde på, men jag kunde inte hitta något. Vände och gick åt motsatt håll så att han inte skulle ha någon anledning att spänna sig så dant och då gick han normalt och hade bra kontakt med mig, men så fort jag vände och gick hemåt mopsade han igen. Då stannade jag och fick kontakt med honom direkt och då hörde jag några hundar som skällde på långt håll. Säkert var det dom han hörde och tyckte att han skulle käfta tillbaka. Efter ett litet tag kunde vi lugnt och sansat gå hem. Jag har kanske inte skrivit på bloggen om varför det helt plötsligt måste bli en massa träning av den här sorten, men jag ska sammanfatta det snart och lägga upp. Det hela har nog med kastreringen att göra. 
 
Nu ska jag spela lite MLP innan jag går ut med Bam och efter det blir det som sagt Skilda världar. Det finns en sak som jag längtar väldigt mycket till, men det dröjer nästan en månad innan det händer. Kan inte tiden gå lite, lite fortare? 

Kan våren vara på väg?

Igår när jag cyklade till affären tittade solen fram och det var ju tur det för annars hade jag helt fått spunk. När jag var nästan hemma hade luften nästan gått ur bakdäcket. Det är sedan snubben i cykelaffären var där och bökade. Skrev kanske aldrig om det, men jag var där en snabbis då när jag jobbade sista dagen och även om vi löste en av sakerna blev det att jag aldrig fick tillbaka ventilen helt så den läcker. Får se när jag orkar ta tag i det. Skönt att cykla nu när solen kommer. Eftersom solen var på besök skyndade jag mig att ta ut Bam på lite träning och när vi kom in hade solen värmt upp rejält.

Idag när jag vaknade tyckte jag att det såg ut som att solen sken, men sist jag tyckte det snöade det för fullt så jag vågade inte hoppas. Men jo då, den skiner från en nästan klarblå himmel. Hur underbart som helst. Dagen ser ut som så att jag ska städa och sedan ut och träna med lillhunden.

Termometern igår, skäms och buga.

Sött och roligt

I den där appen som jag är så besatt av finns det allt. Roliga bilder. Söta bilder. Recept. Pyssel. Mode. Ja, allt. Bilderna är alltså inte mina egna och på vissa står det var dom kommer ifrån från början.
 
Min framtida hund på bild 3, den till höger då ;-)
Såg en för för ett par veckor sedan och ville bara kidnappa den. En av mina drömhundar!