Misslyckade drömmar

Igår bakade jag. Drömmar. Det är lätt och det går fort. Jag har gjort det hur många gånger som helst i mitt liv och jag använde samma recept som alltid igår. Ändå var det något som gick snett. Det här brukar jag använda och där ser man även hur dom ska se ut. Okej, jag kanske har ändrat lite i det den här gången, men det står ju faktiskt att man kan byta ut hjorthornssaltet mot 1 tesked bakpulver. Den andra saken som kanske var annorlunda var att jag tog av mitt egna vaniljsocker istället för av köpt, men ska det ha så stor betydelse? Så här såg kakorna ut igår.

Ni kanske tycker att dom ser ut som dom ska och jag kan väl erkänna att dom är rätt lika, men bilden visar tyvärr inte riktigt hur dom var. Dom var kompakta och inte alls speciellt spröda. Inte spruckna på samma sätt. Det var som att jag hade haft mycket mer mjöl i. Dom var mer som... vanliga mördegskakor. Eller som att man hade parat en dröm med en mördeg. Drömsmak och mördegskonsistens. Besvikelse!

Så idag tänkte jag göra ett nytt försök. Gjorde precis som igår, men tillsatte lite karamellfärg för skojs skull. Resultatet blev likadant. Varför? Vaniljsockret? Bakpulvret? Jag måste köpa hem hjorthornssalt och prova med det och det egna vaniljsockret innan jag utesluter vaniljen, men det känns ju inte som att det är bakpulvret som är felet eftersom det stod i receptet att man kunde byta ut det. Nåja, så här ser dagens kakor ut och den bilden visar lite tydligare hur olika drömmar dom blev. Ser ni? Någon som vet varför det blev fel?

Svanägg

Igår hittade jag ett par svanägg. Föräldrarna simmade precis vid kanten, men jag vågade mig ganska nära boet. Jag brukar ju följa svanarna i dammen där borta, men dom bor liksom mitt i. Det här boet var på land, så det kommer bli mycket lättare att följa dom. Och kanske lite farligare, haha.

Oacceptabelt beteende

Kevins utvecklingssamtal gick nog rätt bra. Mamma tog upp vad vi tyckte och tänkte om lärarna och alla svåra uppgifter dom får i läxa och hon som pratade med dom höll med (eller gjorde hon det bara för att hon inte orkade något annat?). Innan mötet började satt mamma i korridoren och väntade och då satt det ett par ungar uppe på skåpen (som fick ta emot en hel del sparkar). Efter ett tag kom en lärare och frågade om inte dom hade lektion, dom svarade att det var låst så att dom inte kom in. Läraren gick till dörren som visade sig vara öppen. Ungarna ville inte gå in trots att läraren sa till dom flera gånger. Han blev mer och mer irriterad och sedan sa han något som fick mamma att tappa hakan. "Kom nu, dumjävel!". Säger man så eller? Hur mycket ungarna än provocerar får inte en lärare säga så. Självklart berättade mamma vad som hände och förklarade hur läraren såg ut så att hon skulle veta vem det var. Jag kan seriöst inte fatta att det går till så. Och då satt ju liksom en förälder (mamma) där och såg allt. Sådant får mig att undra vad som händer när inte någon ser. Det är som när man ser någon i affären som skriker på sitt barn, drar och sliter i det och kanske till och med ger det en örfil. Om dom inte skäms för att bete sig så ute, vad händer då bakom stänga dörrar?